Frihet under ansvar i eftermiddagsol. Ja, så heter björkbygget som är till för kaprifol att klättra på. Det blir lite skevt och vint för en som inte är så van med borr, spik och byggen, men kaprifolen är ganska glad och klättrar mest i sin nya ställning och mindre i trädgårdslandet.
Potatisblomma. Potatisen har växt väldigt fint, på höjden!
Jag kan inte låta bli att bli lite filosofisk när jag tänker på potatisen som jag odlar bara för skojs skull.
De små jag får, hade inte räckt för att mätta många munnar. Tur för mig att jag kan köpa quinoa eller pasta i affären.
Rödbetorna kämpar på, sakta, sakta. Ett rådjur har provsmakat blasten och vi har provsmakat ett par pyttesmå, mycket smakrika betor.
Hurra! Första skörden. Sockerärtor, dill, persilja och pyttelite sallad. Salladen har inte tagit sig, den är hur liten som helst.
Egentligen är det lite sorgligt mitt i allt goda, förstår ni hur gott färskpotatis kan smaka? Alla borde få känna det jämt, utan att behöva odla själva. Något försvinner på vägen i det storskaliga, så är det bara.